ʕ•ᴥ•ʔArbetsroʕ•ᴥ•ʔ
Det som jag börjar skriva om här är arbetsron. Jo jag skulle kunna börja med att det är jobbigt när folk inte lyssnar när man pratar inför klassen. Det känns jobbigt och jag blir ofta ganks sur innuti för det är oftast samma människor som gör det. Och ännu en av det jobbiga. Det är också när alla pratar eller tramsar, Allt blir så galet eller så kan man oftast inte tänka. Ibland om jag har tur så kan jag tänka och jobba bra när klassen är rörig. Det är bara om jag inte tänker på allt jobbigt i klassen så går det bra.
Det brukar inte vara så pinsamt för mig för det är inte så mycket som känns pinsamt för mig i skolan.
Det som plågar alla barn i skolan mäst är pinsam heten. Aså många barn kan tycka det är extremt pinsamt att bara gå upp och prata inför klassen. Jag vet inte varför men det bara är så för något konstigt skäll. För det är inte pinsamt tycker jag att gå upp och läsa eller prata inför alla i klassen för du känner ju alla och då behöver du ju inte oroa dig. Det är värre om du inte skulle känna dom.
Och nu tillbacka till när allt är rörigt. Jo det mästa som folk störs av i klass 5A i svartbäcksskolan
är när någon eller nåra vill vara roliga eller något sånt. Det är för att man blir glad och känner sig omtyckt av alla sinna vänner. Det känns typ som att man är en kändis. Det är därför vissa tramsar.
Om jag fasnar med en texst så räcker jag upp handen och frågar om hjälp eller om tips. Annars så e det inte något specielt. ʕ•ᴥ•ʔI see You!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar